Jada. Jeg har sett det jeg også. Det store gjennombruddet i forskningen på og behandlingen av CFS/ME. Det siste i rekken – så langt.
Vi husker kanskje hvordan det gikk sist gang. Også. Så beklager om jeg (i likhet med forskerne bakom) er litt tilbakeholden overfor hypen denne gangen også. Selv om jeg er mildt optimistisk med tanke på forskningen bak er det veldig tidlig ennå.
Mats Reimer gjør sitt for å helle litt kaldt vann i blodet på dem som vil tro umiddelbart. I sin gjennomgang av studien er han innom flere potensielle svakheter ved den: endring av sluttpunkt underveis, delvis oppheving av blinding på et litt tidlig stadium, uklarhet i «hur de post hoc definierat sina kriterier för ”major or moderate improvement”» og ikke minst er han ikke helt overbevist om størrelsen på effekten:
I genomsnitt var både patientrapporterad och läkarbedömd förbättring större i behandlingsgruppen, men skillnaden är blygsam. När de med aktiv behandling mår som bäst, cirka 7 månader efter infusion, är deras medelförbättring 3,8 på en skala där 3 är oförändrat och 4 en liten förbättring. Läkarna (som alltså delvis var oblindade mot slutet av studien) skattar förbättringen som något större.
Hvilket kanskje ikke er så fantastisk som medieoppslagene i praksis får det til å virke som?
Det er fullt mulig dette er begynnelsen på et virkelig gjennombrudd. Men kan vi ta ett skritt av gangen og huske at (og hvorfor) de fleste forskningsresultat ikke holder stikk?
(Takk til Mats Reimer for tips.)